Smulan´s Tankar

Allt började med att jag vaknade strax efter kl 01 natten den 8/10 och trodde jag skulle gå på toa som vanligt. Jag försökte rulla ur sängen och alla ni som vart höggravida vet vilket mission det kan vara. Väl uppe på fötterna märker jag att jag har svårt att hålla mig och tänkte att väldans vad kissenödig jag var då. När jag lyckas ta några rultande steg mot toaletten så går det inte att hålla emot längre och vattnet gick på väg till badrummet. Jag tror inte jag riktigt fattade vad som hände för jag hade fått för mig att det skulle typ forsa ut så jag tänkte att det kanske inte var nått och skulle gå och lägga mig igen. Då kom det mer vatten och jag tassade in i sovrummet och väckte Kalle som med en gång sa att " nu måste vi ringa till förlossningskordinatorn" så jag ringde. De rådde mig att vattensäkra sängen och gå och lägga mig. Jag hoppade istället in i duschen för jag tänkte att man vet ju inte när man får chans att ta en dusch nästa gång. Klockan var nu ca 01:30. När jag hade duschat klart så känner jag att det börjar komma igång med värkar och Kalle klockade dem till att det kom 3-4st på 10min så han ringde till kordinatorn igen. Samma dam som svarade och sa till honom att ni kan lägga ner tidtagningen nu för det här kommer ta lång tid och hon rekomenderade ett varmt bad istället. Kalle tappade upp badet och jag klev ner vid ca 02:30 och låg när och andades igenom värkar tills klockan var typ 04:45 då jag kände att de hade ändrat karaktär och kändes mer som det tryckte på neråt. Upp ur badet och ringde kl 04:55 till kordinatorn igen och sa att vi ville åka in. Dax att få på sig lite kläder och sedan ut till bilen och åka till Mölndals sjukhus.

 

Vi kom in på förlossningen 05:35 och en barnmorska tog min legitimation och visade oss till vårt rum. Där fick vi träffa en väldigt trevlig barnmorska som märkte att mina värkar verkade trycka på så hon skulle undersöka hur mycket jag var öppen. In med en hand i muffen och kunde konstatera att jag redan var öppen 10cm och att bebisens huvud redan var på väg. Hon fick kalla in två personer till och jag fick börja krysta på riktigt istället för att hålla emot som jag hade fått göra innan eftersom det kändes som att gör jag inte det så kommer det bli en födsel på E6:an. Jag fick lustgas men kände att den hade nog kunnat kvitta för jag han aldrig andas in i den innan nästa värk kom. I en värk kommer jag ihåg att jag tänkte att "nu håller jag kvar den vid munnen och andas i den hela tiden tills nästa värk kommer". Då blev det lite för mycket av det goda och jag bryter ihop och börjar asgarva. Hör hur sköterskan säger att "oj oj oj, nu ska vi nog ta bort lustgasen lite". Kalle berättade för mig efter hon var född att precis i det ögonblicket som jag började asgarva så var huvudet på väg ut och i nästa krystvärk som kom ploppade hon ut. Totalt 7 krystvärkar inne på sjukhuset och hon är född 06:13.

 

När Othilia låg på bröstet och de hade klippt navelsträngen så kom sköterskan ,som tog emot oss i entrén, tillbaka med min legitimation och utbrast " va? redan klart? Det var det värsta vad det gick fort".

 

Ja det var en riktig express förlossning och i min mening väldigt enkel. Jag hade förväntat mig mycket mer smärta, att det skulle ta så otroligt lång tid, att man skulle spricka och allt vad man nu har hört talas om. Jag fick sy två små stygn och jag har inte känt av det alls. Vi han inte ens packa upp det vi hade med oss i förlossningsväskan :-) Kommer ihåg att jag sa till Kalle när vi var för oss själva på rummet efter förlossningen att så enkelt som detta var så blir det helt klart syskon till lilla prinsessan. Kalle satt tyst en liten stund och sedan sa han " ja eftersom det brukar gå snabbare för omföderskor så får vi väl campa utanför förlossningen en vecka innan bf eller så får jag väl utbilda mig till barnmorska så jag kan förlösa dig". Så söt! :-)

 

Jag har haft en busenkel graviditet och förlossningen ska vi inte ens prata om.