Torsdag 21 november

Kära blogg,
 
Idag är det en riktig höstdag ute med lite regn, mörkt typ hela tiden och inte ens katten vill gå ut. Då är det illa. Vi sitter i soffan och myser jag och min lilla skrutt... eller ja, hon sitter ju självklart inte utan ligger i sitt babynest och tuttar som besatt på nappen. Hon verkar ha fattat nu varför hon ska ha nappen. Imorse vaknade hon kl 05 fick mat och vi trodde att hon skulle somna om och sova ca 3-4timmar (vilket mamma åxå ville=) men icke då. Hon halvsov fram till 07 och sedan klarvaken. Jag var fortfarande svintrött och ville inte gå upp då så jag lyfte upp skruttan och la henne i vår säng bredvid mig. Eftersom hon var lite snuttig (låg och sög på sin egen hand, tänk att man har kunnat göra det, fräckt! )men inte hungrig så fick hon nappen. Somnade på 2sek och vaknade bara till lite då och då för att hon hade tappat nappen. Vi sov till 10:30!!! Underbart! Jag vaknade lite innan henne eftersom jag märkte att jag mjölkat på mig som Kalle sa en gång. Var uppe och pumpade kl 02 inatt och då blev det lite lång tid emellan så det fick väl inte plats mer och rann över.
 
Vi kom hem från en liten tur till Mellerud igår. Det var i måndags som Kalle trodde att han hade en förkylning på G och eftersom han ändå skulle till Stockholm i jobbet på tisdagen och vara borta hela dagen så packade jag in skruttan och det nödvändigaste (typ halva huset) och åkte till mina päron och syster yster. På tisdag kväll messade Kalle och skrev att det inte var nått som hade brytit ut ännu och att han säkert hade överreagerat men med en liten skrutt som inte har så bra imunförsvar ännu så ville vi inte chansa. Tänk om den lilla hade blivit sjuk, man får ju redan egna tårar i ögonen när hon gråter/skriker bara för att man inte vet varför och det ser ut som om att det är nått som gör ont. Det är ju en naturlig anledning för oss vuxna att gråta om något gör ont.
 
I och med att vi fick åka till Mellerud så fick jag avboka min date med Anncha som skulle kommit och hälsat på oss i måndags. Trist, men sånt som händer med en liten. Men jag får ju snart träffa henne iaf för på tisdag ska vi till Mañana och käka supergod tapas! Me längtar som FAN!! Ska bli såååå kul att få komma utanför huset och träffa lite vänner. Tänk att det gått över 6veckor sedan jag träffade någon annan än Kalle, mamma, pappa, Malin, Anette och Roland :-)
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0